michaelabrock

hm känner mig undlig, lustig, konstig. känner inte igen mig själv och undrar vad det är som försegår egentligen. tror den här studenten kan ha en viss påverkan, alla betyg börjar sättas på plats och jag märker att pressen jag sätter på mig själv inte alltid är så hälsosam. jag märker att det är försent att ändra på vissa betyg som kan vara avgörande för min framtid, hur löjligt det än låter så känns det iallafall så, vilket leder till något liknande ångest. jag tror den här studenten kan ha en viss påverkan för att det är ett vägskäl, en rolig del i mitt liv börjar gå mot sitt slut för att förhoppningsvis inleda en ny rolig del i mitt liv. då är frågan vart den här roliga delen i mitt liv ska ta plats, kommer jag komma in på den skolan jag vill? när får jag reda på det, och hur kan jag påverka det själv, känslan av maktlöshet är äcklig. om jag inte kommer in där jag vill, vad gör jag då? har jag en plan b? ska jag söka jobb? svårt utan erfarenhet och utbildning.. jag vill inte leva av mina föräldrar, jag vill bli vuxen och ansvarsfull. eller vill jag verkligen bli det? så många frågor och beslut som ska fattas. jag har alltid haft väldigt höga drömmar, mål och krav i min framtid och på mig själv, kanske dags att sänka dessa. jag tror den här studenten kan ha en viss påverkan för att jag kommer skiljas från många jag verkligen håller av, kommer man verkligen hålla kontakten som man säger från början? funderingarna över vart de kommer hamna, om de kommer lyckas och jag misslyckas? jag tror studenten har en viss påverkan för att det öppnar något som nästan är en ny värld, en ny värld jag inte vet hur man lever i. hur gör man allt i den här nya världen? lån, söka jobb, adressändra, handla mat, hyra lägenheter, åka nya bussar, ekonomi. ska jag ringa till vårdcentralen själv om jag blir supersjuk?! kan det vara rädslan för det nya som spökar?

jag tror olyckan innan helgen kan ha en viss påverkan, det visar på att livet verkligen kan ta slut när som helst. ska man kanske bara leva och inte tänka så mycket, bara försöka vara en bra människa som gör sitt bästa för mer kan man ju inte göra? eller? 
det där med livet alltså, kanske inte ska ta det på förstort allvar. japp tror jag försöker med det.