begravningar
vilket konstigt påhitt.
jag kan tycka uppsättningar av begravningar kan dra åt helvete. ta avsked, ta farväl. jag ser det hellre som på återseende, vi ses senare på ett annat ställe.
alla som är där är ledsna, men lustigt nog ska folk hålla det inom sig, för bryter man ihop är man tydligen FÖR ledsen, eller?
jag själv var på begravning i fredags, värsta dagen i mitt liv. jag bröt ihop.
samtidigt ska man vara trevlig mot nära o kära, le o vinka helst kramas lite, låtsas som ingenting. låtsas som att det är jobbigt men "okej". hade underlättat om alla bara kunde erkänna att det är bajs att farmor dött o att hon borde levt för evigt!!
samtidigt är det så vackert. man minns fina saker, saker man gjort tillsammans, sagt o delat.
det är overkligt <3
